Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har en synnerligen vital evenemangsverksamhet där även enkla civilekonomer får deltaga. Denna sena aprildag var temat de svenska satsningarna på fossilfritt stål under rubriken ”Biter det svenska stålet?”. Jag har dristat mig att sammanfatta och i mindre utsträckning kommentera de två mycket innehållsrika timmarna.
Moderatorn Karl Bergman inledde till publikens förtjusning med Esaias Tegnér kärnfulla dikt om det svenska stålet som biter och ”ur vägen moskoviter”. Därefter lugnade vi ner oss.
Intressenter från Jernkontoret, H2 Green Steel, SSAB, Svenska Kraftnät och Vattenfall gav presentationer som andades framsteg och optimism.
Jernkontorets VD Annika Roos gav en översikt av svensk stålindustri. Vi har två malmbaserade stålverk i Luleå respektive Oxölesund (söder om Nyköping). Ytterligare 15 anläggningar sysslar med någon form av ståltillverkning. Idag står återvunnet skrot för 45% av insatsvaran medan nybruten malm står för 55%. Metallskrot återvinns till 80%. Stål- och metallindustrins direkta utsläpp är idag ca 6 miljoner ton motsvarande 10–12% av Sveriges koldioxidutsläpp. Drygt 75% av dessa utsläpp kommer från det kol som används i masugnarna. Byta ut kol mot vätgas är förutsättningen för det fossilfria stålet. Produktion av vätgas kräver stora mängder elektricitet.
IVAs Karin Byman visade en prognos som säger att vi behöver ca 270 TWh elektricitet år 2045 vilket nästan är en fördubbling av dagens elproduktion. Vätgasproduktion står för 70% av denna ökning. Den vätgas som används idag kommer från naturgas och är därmed inte fossilfri vilket bara är ett av naturgasens problem.
HYBRIT står för Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology och är ett forskningsbolag som ägs av SSAB, LKAB och Vattenfall. Hittills har det investerats 2 miljarder kronor varav staten bidragit med 25% och ägarna 75%. Eftersom två av de tre ägarna är statliga är jag oklar på om det betyder att staten har stått för mer än 25% av investeringarna. Enligt en artikel i Dagens Industri uppgår det totala investeringsbehovet till 16 miljarder. Pilotanläggningen i Luleå har producerat 2 000 ton fossilfritt stål som bl. a. levererats till Volvo Cars.
Representanterna från SSAB och H2Green Steel påpekade att kunder kräver fossilfritt stål och att intresset är enormt. H2 Green Steel är något av ståltillverkningens Tesla där man har fördelen av att starta med ett blankt papper utan att behöva ta hänsyn till tidigare investeringar och inarbetade metoder. En nackdel kan vara att man inte har några tidigare investeringar och inarbetade metoder.
”Tiden för prognoser är över”, sade Svenska Kraftnäts (SvK)Daniel Gustafsson. Utbyggnadstakten av elproduktion måste nå historiska nivåer. Förutom utbyggnaden måste hälften av den elproduktion som vi har idag förnyas. Det motsvarar etablerandet av (ungefär) en ny kärnkraftsreaktor per år från och med idag. Enligt SvK är det landbaserad vindkraft som gäller fram till 2035. På längre sikt ser SvK att havsbaserad vindkraft och kärnkraft har störst potential. Tillståndsprocesser måste effektiviseras, regelverk ändras och aktörerna behöver klara och långsiktiga regler för marknaden.
Landbaserad vindkraft river upp många känslor. På samtliga IVA-seminarier där jag deltagit har alla varit överens om att alla energislag behövs samt att regelverk, tillståndsprocesser och spelregler måste förbättras och fungera långsiktigt.
Så långt var alla någorlunda glada. Sedan kom professor Magnus Henreksson. (Från 1:17 i YouTube-sändningen.)
Henreksson tillhör en växande skara av kritiker både av projektets ekonomiska bärighet, politiska beslut eller snarare avsaknaden av sådana, samt de samhälls- och miljöeffekter som man befarar. IVA-ledamoten, fil dr i miljö och energisystemanalys, Per Kågeson stämde in i kritiken. Så gjorde också min bänkgranne och f.d. Scania-chefen Leif Östling som återigen undrade vad fan vi får för alla dessa skattepengar.
Henreksons analys är kärnfull och gör sig bäst kommandes direkt ur professorns mun så titta på videon. Budskapet i korthet är: Det är brist på arbetskraft och bostäder, det mesta av samhällsvinsterna kommer att hamna i Stockholm, kommunerna kommer att dräneras på både personal och medel som ska betala utbyggnaden av samhällstjänster – och det pågår 62 liknande projekt runt om i världen. Om norrlänningarna känt sig lurade förut kommer detta att ses som ett svek av nya dimensioner.
För att sätta ord på alla våra tankar och funderingar avslutade moderator Bergman med Tage Danielssons något mindre nationalistiska variant av Tegnérs dikt:
Kung Karl, den unge hjälte,
han stod i rök och damm,
han drog sitt svärd ur bälte.
Men han kom aldrig fram.
Se sändningen från IVA här:
https://www.iva.se/event/biter-det-svenska-fossilfria-stalet/
